The Best friend vs leading lady

Ush, ibland är mina ambitioner alldeles för höga. Men nu har jag legat i influensa i en vecka och skriver fan vad jag vill. Kvalitet eller inte.

Jag såg en fånig amerikansk romantisk komedi i julas. The Holiday. Ska inte gå in på handlingen så noga, men det är den sorten som får hoppet att tändas, vänskapen frodas och alla, i alla fall the bold and the beautiful får sex och till slut även kärlek och varandra. For ever and forever more.

Filmens ena huvudperson, spelat av Kate Winslet, är lite för snäll. Hon blir utnyttjad av en man som inte vill ha en relation med henne, men vill ha henne som reserv. Som energi-, beundran- och sexreserv. Och hon är med på det. Hon vill gärna ha det som blir över, lite uppmärksamhet, lite kärlek, hon vill gärna känna sig behövd. Hennes beroende av det lilla hon får ut från relationen är så stark att hon trillar dit om och om igen när hennes älskade behöver henne. För ensidigt kär är hon.

En urgammal mysfarbror som visar sig vara en världsberömd Hollywoodmanusförfattare får henne att inse vilken roll hon fastnat i. Hon har, utan att ens ha märkt det själv, castats in som The best friend. För enligt manusförfattaren finns det bara två slags kvinnoroller: The best friend och The leading lady.

Ajaj. Igenkännande. Jag ÄR Bästa vännen! Inte den där hänsynslösa, manipulativa kvinnan som jag så gärna skulle vilja vara. Den snygga som tar hon vill ha. Inte den som kickar ass dagarna i ända och alltid får som hon vill. Inte den, men den andra. Vännen! Jag tänker på 40-50-talsrullar nu (fast det kanske är likadant nu?). The best friend. Hon är en sån där bra tjej. Redig! Inte snygg, inte ful. Hon lever absolut inte på någon annans diamanter och pälsar.

Men så spelar hon spelar inte heller hem matchen med Hjälten. För Hjälten, han har bara ögon för den där hänsynslösa kickasskvinnan. De ger sig i kast med en könsrollslek där det gäller att jaga och bli jagad, eller var det tvärtom. Men med i gamet, i en biroll finns The best friend.

Hon är där och hjälper, tröstar, lappar ihop, peppar, lånar pengar, frågar inte dumma frågor. Och det får hon cred för. Men så klart, hon vill också ha Hjälten, men det fattar ju ingen. Inte så länge hon ser ut som hon som hon gör och gör som hon gör. Det behövs en makeover, genast. Annars är det så att Hjäten tar the leading lady bara så där och vännen får galoppera mot solnedgången med sitt vänskapliga leende på läpparna.

Nu är det ju bara så att livet inte är en Hollywoodfilm även om vi vuxit upp med dess föreställningsvärld som en tänkbar rollmodell. What if jag trivs med att vara The best friend? Tänk om jag aldrig vill ta fram armbågarna? Tank om jag inte har lust att göra om mig till varken snyggare eller smartare än så här?

Well, då är det väl den manliga motsvarigheten till The best friend som återstår. Den där goofykillen. Bara vi hittar varandra i den här röriga castingen kommer vi säkert att leva happily ever after.