Uh jag har dåligt samvete över alla blogginlägg som jag inte läser och ännu mer för alla som jag inte skriver.
Men det har varit en för jävlig höst med mardrömsstambytet och mastodont-trötthet efter ett helt år på ungefär tio olika timvik. Fast det är bara i-landsproblem det där. Jag har fortfarande ett tak över huvudet, extra späck på kroppen, pengar på kontot och värsta superspännande resan framför mig snart.
Nästa år ska det bli av, jobb, projekt, ny bostad och skrattrynkor och jag vet inte. Det hetaste tipset för den som vill ge mig något i julklapp är nog att skicka hit någon som pallar med mig. Och har vardag med mig och fest ibland också. Det här året har dock varit ett rekord i ”inte du heller”, vilket känns sådär. Tänker på den där låttexten ”var kommer alla dessa vackra människor ifrån och varför får jag ingen med mig hem…”. Den som visste.
Jag tänkte att jag skulle gå igenom året liksom. Fast det mesta står ju här, och det som inte står kanske ska stay that way. Eller? Fast just det, en sak. Oj vad jag stör mig något så enormt på den där tevereklamen, någon pensionssparstjohej är det. Bilar, hästar som suddas ut (om vi inte pensionssparar tillräckligt och investerar klokt vill säga).
Ja, damn right. Det är bilar och hästar som SKA suddas ut, för det här året, som gav Al Gores ansikte till klimatkrisen (som alla miljömuppar har chantat om i typ flera decennier nu…) kanske har fått vissa att fatta, att vi måste liksom börja bete oss som att vi verkligen sitter i samma båt. Ja, bilen, hästen. Lyxen gotta go. Vi kommer inte kunna fortsätta leva såhär. Vi kan ju för fan knappt leva såhär nu heller!
(Säger jag som ska sätta mig i en plåtburk och korsa Atlanten på måndag)
