Konstfuck

Nu är det ju så här att jag är en konstskolesucker. Det är liksom det jag ville göra men var för feg för och förmodligen inte begåvad nog heller. Fast det stämmer nog inte, vill man så kan man och skulle jag ha velat skulle jag ha kunnat bättre. Nåväl, idag var jag i alla fall på en kompis vernissage. Hon har gått ut Konstfack för evigheter sedan och nu hade hon gått en kurs i offentlig konst. Det var hennes kurs vernissage, men även de vanliga elever på skolan ställde ut med en lite större utställning.

Jesus, de var så unga! Och talang…hur fasiken har de kommit in där? Inget i den utställningen kändes som något som inte gjorts förr. Fotoporträtt av en cool kille som broderar något ännu coolare. Ett ljust tält att stoppa in huvudet i samtidigt som man lyssnar på fågelsång och sitter på en fluffig kudde. Hallå liksom! Ett annat tält, svart, med mycket deprimerande ljudband inuti. Nä tack…angsten kan jag fixa själv. Någon elev hade klottrat något om bruksföremålets föränderlighet med en hobbytextilfärg på en tisha...and on and on. De må ha intressanta strumpbyxor men kan de konst? Vill de säga något med det de gör?

En superintressant OCH politisk grej fanns det dock. Ett projekt där en niondeklass i Nacka hade tolkat nyhetsfoton urklippta från dagstidningar. Temat var Irakkriget och eleverna hade varit på Nationalmuseum och studerat äldre målningar inför uppgiften. Typ nyhetsfoton som en naturlig fortsättning på det imperialistiska synsättet på världen i konsten. Det var det enda intressanta. Och det var inte ens nån från Konstfack som stod för själva konsten. Suck.

Offentlig konst-utställningen var lite bättre. Det var ju mer erfarna typer som stod för den liksom. Det bästa var en ”konstparkering”, en tvåradig parkering där alla rutor fått sitt eget konstverk. Supercoolt och dessutom fina, väldigt olika teman på rutorna.

Även min kompis hade gjort en fin sak, ett litet meditativt hus i turkisk stil (bara som modell dock än så länge) med trä på utsidan och totalt dekorerad insida i drömlika bilder. Fantastiskt fint! Och blir det av hoppas jag att det inte blir en hångla+röka-håla för Beckombergas ungdomar utan just en sån där plats för stillhet så som hon hade tänkt.