onsdag 7 maj 2008

Ambivalens

Åh vad jag är ambivalent idag. Jag både vill och inte vill. Försöker tänka praktiskt, som att dte kanske vore bra för mig att skaffa ett jobb. Även ett som inte känns helt hundra, även ett som jag vet inte om jag klarar av.

Orkar jag verkligen ta hand om människor med stora behov? Och varför ska jag göra det? Kanske som straff, för att jag aldrig blev något bättre än så, som straff för att jag inte orkade anstränga mig. Som straff för att jag inte var på rätt plats i rätt tid och minglade med rätta människorna. Som straff för att jag inte rokar vara så himla glad, hela tiden. Och för att svåra sker gör det ibland svårt liksom. Men hey! Än så länge har jag bostad, ett välartat barn och i alla fall en påse morötter i kylskåpet.

Igår var en rätt så trevlig dag, men på sätt och vis också skitjobbig. Först jobbintrevjun till det där ovannämnda jobbet, sen en solig promenad vidare till Söder (jag klarade av att gå över Årstabron alldeles själv! Jag var rädd, men det gick!). Jag köade för en vegobrugare i Medelhavsdeli på Götgatan. Bakom mig en ung kille, kanske 25, som pratade med nån kompis i mobil. Om krönikan han skulle skriva igår om det och det och hur han precis hade varit och klippt sig. Vad det kostade? Jag vet inte, sa han. Betalde med kort. Femhundra kanske? Skitsnyggt ja!

Och jag kände att tja, här står jag. Som riven ur Nina Hemmingsson -seriestripp. Alldeles grå, så deprimerad att den lysande vårsolen får ett dimmer. Klipper mitt hår själv (jag är ifs ganska bra på det) för jag inte har råd att gå till frisören, än mindre bara låta kortet vina.

Promenerade vidare till Gamla stan, till Johannas butik. Därinne två väninnor till henne, i vår ålder. Den ena med nyinköpt villa i ett av de finare villaförorten och ännu mer nyinköpt gräsklippare. Båda med killar som gillar fräsiga, lite preppy kläder...och stiliga var de. Och vackra. Båda med två barn som säkert vallas runt i fantasifulla kalas och allas föräldrar är snygga och lyckad. I mina ögon lyckade och bara så miltals från mitt liv. Det där livet, lyckliga livet med en karriär, en partner, lycka, framtidsplaner...den kommer nog aldrig att hända mig. Och definitivt aldrig, om jag fortsätter tänka så här.

torsdag 1 maj 2008

Valborg

Valborg! Med en söt trubadur (samma som i midsomras) med en något nasal röst och ett gäng senildementa som trots all minnesförlust kan alla texterna och har världens vinrato. Och kravkorv. Väl hemma..finska kampsånger ppå Youtube och en blandning av Men in Trees (gäsp), Sex and the City och Big Love på teven.

Big Love var förbryllande. Skitbra, störig och underhållande. Och så satans läskigt! Det är så lätt att glömma vilka sjuka förhållanden folk växer up i. Som att bli bortgifta som tonåringar (eller ännu yngre) till män som är minst ett par generationer för gamla. Att även mitt i "vår" västerländska, sekulariserade värld finns det falanger där det är liksom helt ok. Samtidigt när "de andra"- som islam- demoniseras och exotiseras. Fast äh, jag är egnetligen far too trött att analysera någonting överhuvudtaget. Förutom att det vore jäkligt najs med en chance of life. Jag behöver det! En förändring till det bättre. Helst igår. Lite finsk progg hjälper i alla fall.

Om du älskar

Om du älskar kall måne
saker, bokens pärmar
bildörrar, ytan på en människa
jag följer inte med dig till havets strand
och jag inte din bild i sand...

Om du älskar fönster
silverstop, sopelpäls
gästboken med läderrygg
så ler jag mot dig, från andra sidan gatan
men jag följer inte med dig till det där fina stället
för att äta gåsbröst...

Om du älskar att segla
resor till fjärran, Kanarieöarna
du åker bort men jag stannar här
och jag minns dig utan saknad
morgonen när vinden blåste
i mitt hår, och tog bort din bild...

Om du älskar sedlar,
jag hjälper dig att bli av med dem
och ger dig allt du önskar att ha
men inte mitt hjärta...

Om du älskar böcker för mycket
frågar jag dig, vad händer med mig
när du känner mig från pärm till pärm
när mina intriger slutar att intrressera
och du minns allting utantill...

Om du älskar små flickor,
små flickor små pojkar
hundar, mormödrar, gamla ogifta kvinnor
sallad och sellerins rot
lammstek och vårmorgnar
de kalla stationernas ensamma män
då kommer jag med dig till havets strand

Och tecknar, tecknar din bild i sand.
Jag tecknar, tecknar din bild i sand.
Jag tecknar, tecknar din bild i sand.
Jag tecknar din bild i sand.

(Dikt Matti Rossi, musik Kaj Chydenius)