Äh, när ska jag fatta att det är så det är, att jag är the best thing ever since sliced bread?
Jag orkar inte med att utveckla alla fantastiska idéer jag har. Jag orkar ju inte vara enträgen och sälja mig till högstbjudande så jag säljer mig till vem som helst, för vad som helst. Eller, eh, det där lät ingen bra. Jag menar att jag knegar inom vården för mindre än hundra spänn i timmen istället av att plocka in frilansarvoden för rätt så mångdubbel timlön.
Jag har liksom inte utvecklat någon som helst känsla för mitt eget värde. Vad kan det bero på? Eller är det för att jag är lat? Eller är jag kanske utbränd? Det kan nog vara det senare. Jag har haft flyt men jag har inte orkat odla flytet så att den skulle växa och bli större och leda till mera. Det var länge sen jag kände entusiasm inför något jag skulle göra, eller ju, förra veckan när jag kokade soppa kanske... Men yrkesmässigt. Var hittar man den? Tsa tsa zum? Och var hittar man tron på sig själv som en vandrande bevis på att ja, jag ÄR the best thing ever since sliced bread?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar