Nätdejting

Jag har hittat roliga personer på nätet. Två partners, som jag tillbringat sammanlagt fyra år med. Min chef hittade på jag på en nätdejtngsajt häromveckan. Ett par grannar. Mitt irl-spans bästa vän. Några vänner. Fast det var ju nog jag som övertalade dem för att börja. Gamla pluggkompisar. Deras vänner. Jag har dock inte hittat någon toppolitiker, ingen kunglighet heller. Fast, de är nog inte så öppna som resten av befolkningen. Bakom varje bildlös ”larsa167” på Spraydate lurar kanske en Lejonborg, vem vet. Fast just nu lurpassar de nog ordentligt, så att inte de faller offer för en ensamförsörjare som kommer att skriva en snaskig bästsäljare om nätterna mellan lakanen.

Det hände ju Finlands statsminister. En ensamstående trebarnsmorsa, cateringföretagare Susan Kuronen berättar om hennes och statsministerns nätflört som slutade med månader av hittills hemligstämplat sex på bordet i representationsbostaden. ”Statsministerns brud” heter mästerverket och nej, den kommer nog inte att översättas på svenska. Den handlar om heta kvällar i bastun och om att Matti Vanhanen är fullkomligt galen i ugnspotatis och sex. Statsministern kom och hämtade henne på en busshållsplats och lämnade henne på samma ställe när natten var över, månad efter månad. Men Susan tröttnade på att vara en random älskarinna. Visserligen fick hon inre visioner om sex i höga stövlar och silkiga underkläder som hon även förverkligade med denna maktens man. Men hon ville liksom mer. Hon ville rida på någon annans fame. Dela ungspotatis och biff med statsministern även i de finare salongerna. Hon ville gifta sig. Men det ville inte han.

Jag som är emot äktenskapet tycker att det känns rentav stenålders. Att gifta sig för att nå status är tyvärr inte lika ute som faxen, verkar det som. Samtidigt kan det inte heller kännas så roligt att vara statsministerns stadiga tête-à-tête utan att ”få något” mer av det. Eller hur var det nu? Vad är det relationerna på 2000-talet grundar sig på? Give and take? Give and give? Win-win?

Är inte en kärleksrelation ett ställe där man möts för att man har vissa känslor för varann? Man möts där så länge det känns bra för båda. Man möts för att byta kroppvätskor, ömma ord och för att få upplopp för sina vildaste fantasier. Så länge det känns bra för båda. Och när den andra inte längre vill slickar man sina sår, gråter sina tårar och rör sig vidare. Ibland tar det tid och vännerna kanske kommer på besök med öronproppar på.

Men man vet liksom att det inte finns någon belöning att få. Inte börjar man koka kaniner eller skriva böcker. Annat än de gråtfläckiga dagböckerna då. För man vet ju att det inte går att tvinga fram det där. Känslan av att vara solen i någon annans universum. Det är fult att hänga upp sig. Men några dollars kan man ju kanske tjäna på det. Ugnspotatis och silkesunderkläderssex. Så akta dig ”larsa167”. Here I come.