Jag älskar rural urban fringe. Typ marken mellan där man bor och där det händer. Där verkstäder ger vika för bebyggelsen och där man ibland ser halvrivna hus med armeringsjärn som står rakt ut och rostar. Nån random båt som står avställd, eller en gammal lastbil utan hjul. Där någon graffat något, nu eller för tjugo år sedan. Där ogräset växer vilt. Där vägar byggs och landskapet omvandlas till något tuktat från det vilda där planarkitekten inte varit helt med i gamet. Där den där verkstan som byter däck för hundratjugo spänn utan kvitto finns, än så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tänk om jag kunde hälsa på mig själv i framtiden, typ.
Skicka en kommentar