Nä jag och min bror var barn ville han bli allt det klassiska som småkillar uppfostras av att vilja bli när de blir stora. Fast mest av allt ville han bli den som kör sopmaskinen, du vet den som just nu kör omkring och sopar gatorna rena av all grus. Kanske just den som väckte mig lite onödigt tidigt imorse och lät något fruktansvärt ute på gården...
Det ville han bli, eller sopåkare förstås. Och min mamma skryter alltid med att ”när ni var små så började man tala om att pojkar och flickor skulle ha samma leksaker så du fick en bil, men den var du aldrig intresserad av”. Nej, det kanske jag inte var. Men jag var då rakt inte intresserad av att leka med dockor heller. Jag frågade henne sist när hon tog upp det där om det inte kan ha varit så att min bror ändå blev liksom belönad och uppmuntrad av att leka med den där bilen. Mer uppmuntrad och belönad än vad jag blev? Det kan ha varit så, sa hon. Men så klart är folk olika. Och flickor och pojkar.
Men det köper jag inte längre, den olikheten. För mig tog det ju säkert minst tjugo år att fatta att jag skulle nog hellre ha skjutit på fienden i krigslekar och fått utlopp för min ilska än varit tvungen att ty mig till Barbieleksgemenskapen för att ha några kompisar överhuvudtaget. För sent för en lycklig barndom kanske, men så klart gör jag nu mitt bästa för att frigöra mig och min omgivning av allt det där som härstammar från sociala konstruktioner.
Sen tänkte jag lite på vad det var jag drömde om att bli när jag blev stor. Det var rätt kvinnobetonade miljöer jag ville vara på, hårfrisörska verkade ju spännande. Eller sitta vid kassan i närlivs (det fanns en ascool snurra vid den enda kassan på vårt närlivs i skiftet av 70-80-talet och tanten som satt där hade en övervintrad, tuperad frisyr och massor av grön ögonskugga). Senare var det ridlärare, lärare…Well, jag blev inget av dem. Men nu när jag knegar inom allt som inte har med min utbildning att göra är jag där i kvinnogemenskapen. På ålderdomshemmet nu allra sist. Jag söker mig dit och tror inte att jag duger till annat.
Min bror däremot, inte åker han och sopar gatorna. Han blev ingenjör och jobbar bland stora maskiner och bara män.
1 kommentar:
Jag hatade att leka med klippdockor som barn, men gjorde det bara för att få vara med den mest populära tjejen i klassen. Eller ha nån kompis öht.
Som vuxen köpte jag ett frisyrhuvud till min äldsta systers son. Bara för att han hade älskat att fixa med syrrans långa hår innan hon klippte sig. När han ivrigt öppnade sin julklapp lät pappan undhöra ett skrockande "nu kommer han bli bög!" Behöver jag säga att han inte lekte med frisyrhuvudet när pappa var hemma?
By the way - dags att hämta bilen snart! Skjuts är ordnad. Kan jag låna nyckel till torpet i helgen eller vill du åka med? I vilket fall ska du få dina pengar.
Tänk, så fort denna vinter passerat. Kanske för att snön kom sent. Kram.
Skicka en kommentar