Så sjöng Melanie Safka (ironi, för på helsingorfsslang är Safka just mat, eller typ käk) på sextiotalet. En sanning med modifikation förstås, för både fästingar, myggor har säkerligen tried it och och även en och en annan större rovdjur skulle säkert gärna knaprat på Melanies magra kropp.
Funderade över det här med vegetarianism och veganism, chattade med en vän och kom fram till bland annat att veganer inte är det de brukade vara. Och så är det verkligen, kruskakli har bytts ut mot sura nappar och fullkornsris med egenhändigt knådade bönbiffar mot makaroner och sojakorv. Själv är jag nog för både och. Jag gillar old-school vegetarianism och veganism, hard core liksom. Men så klart är det bra att inte ha en så jäkla tajt moralistisk mössa på sig för jämnan.
Men här i alla fall lite tankar för dagen från Melanie:
"I was just thinking about the way it's supposed to be,
I'll eat the plants and the fruit from the trees,
And I'll live on vegetables and I'll grow on seeds,
But I don't eat animals and they don't eat me,
Oh no, I don't eat animals 'cause I love them, you see,
I don't eat animals, I want nothing dead in me.
I don't eat white flour, white sugar makes you rot,
Oh, white could be beautiful but mostly it's not.
A little bit of whole meal, some raisins and cheese,
But I don't eat animals and they don't eat me.
Oh no, I don't eat animals 'cause I love them, you see,
I don't eat animals, I want nothing dead in me.
A little bit of whole meal, some raisins and cheese,
I'll eat the plants and the fruit from the trees,
And I'll live on vegetables and I'll grow on seeds,
But I won't eat animals and they won't eat me,
Oh no, I'll live on life, I want nothing dead in me,
You know I'll become life and my life will become me,
You know I'll live on life and my life will live on me."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar