torsdag 8 mars 2007

Woman is the nigger of the world-day


Kvinnodagen. Idag är det den internationella kvinnodagen. Det var något väldigt diffust när jag växte upp med den. Vaddå, skulle vi fira alla kvinnor? För att vi finns? För att vi upplever orättvisor? What´s the point liksom? I f d Sovjet firas den internationella kvinnodagen fortfarande som typ mors dag. Männen ger rosor och bjuder sin kvinna på restaurang efter plånboken. Grattis på kvinnodagen liksom!

När jag var liten var mors dag begripligare. Det var den dagen då pappa gav mamma typ en locktång eller något. Då alla barn skulle teckna ett fint kort till morsan. Fira mamma för att hon orkar. Kommers, rakt upp och ned. Och så här i efterand, perverst faktiskt.

Kvinnodagen förblev ett mysterium, varför det liksom? Och inte ritade vi knutna nävar i eller kvinnotecken för oss själva, våra mammor eller fröknar på skolan när det var dags för den åttonde mars heller...

Och än idag är det lite "varför det" över den internationella kvinnodagen. Men det är därför det.

Därför att vi kvinnor fortfarande är världens neger. För att våra systrar könsstympas, säljs, utnyttjas…för att våra systrar och vi själva tjänar mindre än våra bröder. För att våra ofödda systrar aborteras bort enbart på grund av sitt kön. För att de dödas för samma skäl…För att systrar inte kan ta körkort i Saudiarabien. För att vi, kvinnor alltid ska vara beredda på att höra vad det är för fel på oss, särskilt i vårt utseende från främmande och bekanta brorsor. För att vi kan bli av med mer än plånboken på den där ensamma vägen hem. För att våra systrar kämpar för överlevnad i arrangerade äktenskap, i trailer-trash-parks, på Djursholm och förmodligen i en lägenhet i det här huset där jag bor i…De kämpar för överlevnad när deras partners tycker sig att ha rätten att slå dem. Gul och blå. Eller åtminstone låta dem veta hur värdelösa de är.

Kvinnor, systrar som kämpar för överlevnad i Darfur och alla världens hörn där det inte finns fred. Kvinnor som kämpar för överlevnad när de råkat för en dödsdom, eller värre efter att ha blivit våldtagna. Kvinnor som dör i barnsäng för att det inte finns läkarhjälp att tillgå. Kvinnor som genomlider graviditet på graviditet för att de absolut inte har ett val…

Ja, nog behövs den internationella kvinnodagen. Banalt nog. Banalt nog behövs det en dag då orättvisor på grund av kön som världen fortfarande är full av sätts i fokus.

Så systrar, gå och ta staden tillbaks! Och hedern och natten och allt som är vårt. Och låt det spilla över på våra systrar precis överallt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jättebra skrivet! Heja!

millabadilla sa...

Tack!

Anonym sa...

Tack, underbara du för att du finns! Och orkar skriva när mina uppdateringar i bloggen lyser med sin frånvaro. Jag är helt slutkörd. Hänvisar ovetande icke-feministisk pojkvän till dina rader när jag inte orkar försöka förklara för femtusende gången. Kram!

millabadilla sa...

Merci kära vän!