Det fuktiga dörjer sig kvar, cykelturen och kohagarna och de vita ängarna i dimman, alldeles fulla av maskrosbollar. Öarna som skiftar i grått och allt det där tusen olika sorters gröna som omger försommaren och mig. Dessa sorgsna koögon och deras sakta kroppar, den vackra, lena pälsen. Det passade bra för den här kvällen. Allt det där. För det var the end of an epoque.
K ska flytta övermorgon och visst, jag är en bra avståndsvän. Bra avståndspartner också (även om jag egentligen aldrig mer vill prova på det igen. Aldrig! Aldrig mer utan lösning i alla fall. Och visst, det sliter mer på mig än avståndsvänskapen…). Men det känns sorgligt, att de som jag bryr mig mest om finns där och där och varför blir det inte dem som en bygger upp sitt liv kring och med? Fast jag anar att det är nog dit vi är på väg. Det är vi! Kanske inte just nu, men sen. Och vad gör jag kvar här? Det är ju den stora, riktigt stora frågan.
Men som K sa, det är röra om i grytorna-tajm och jag vet det också. Det rörs om och visst, det kanske inte blir precis så som en vill, men det kan bli nära nog. Min hemliga önskelista över riktningar jag vill att mitt liv ska ta består av saker som inte alls är omöjliga. Så jag får se till att odla det möjliga. Odla kärlek och odla vänskaper och odla det goda. Fantastiska! Och så livet förstås. Då ska nog resten ordna sig, det gör det. Någonstans pirrar det också, så jag vet att jag är på gång.
Och idag, på jobbet när vi sjöng med de gamla…jag var i nära till gråten-klubben. För jag klarar inte av vackra visor. Inte det banala och vemodiga och absolut inte kärleksförklaringar i allsångsversion. Och Idas sommarvisa är en sådan där som får min röst att darra. Jag vet inte riktigt varför, men den är bara så fin. Kanske är det det, att berättarjaget är ett barn som är liksom helt fullkomligt hel. Stark, i fullkomlig balans. En sådan jag också vill vara.
”Jag gör löven nya på träden och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen, för jag gör den alldeles skär.
Och smultron det gör jag åt barna, för det tycker jag dom kan få.
Och andra små roliga ställen, som passar när barna är små.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar