No woman is an island.

Äh, jag är för trött. För trött för at skriva något vettigt egentligen. Jag har trots allt jobbat två gånger idag (och sovit emellan) och igår kom jag inte hem förrän tolv, från jobbet...och imorgon måste jag vara på hemmet klockan sju. Det känns som i-landsklagan att säga att jag inte orkar. Att jag inte orkar söka bättre, att jag nästan inte ens vet vad som skulle vara bättre, men fortfarande möjligt. Det känns som antigen eller. Antigen "kräver ingen utbildning" eller kräver examen OCH fem års erfarenhet och kontakter, som jag inte har. (Inte än).

Men hey, kämpa på! Lite sisu nu ja tack lätt just nu. Fast ja, jag skulle vilja bara få och få. Helt utan ansträngning. Massor av tid och massor av möjligheter. Bara sådär! Och ibland, ibland funkar det så också men det brukar göra mig livrädd.

I alla fall borde jag glädjas åt framgången, jag fick ju något publicerat idag, faktiskt. Heja mig! Och p3 spelar reggae med Papa Dee. Och just det, jag tvättade på jobbet och J, som också tvättade på jobbet hade hängt upp min tvätt. Det kändes så sött på något sätt. För jag längtar efter samvaro. Att någon ska blanda i sig i min vardag. Att någon ska säga när teet är färdigt så att den inte blir besk och kall när jag glömt bort att jag hade kokat en kanna... Att någon ska hänga upp min tvätt, eller tvärtom. Åh, jag längtar efter att vara tillsammans.