Klagan

Jag märkte att en tand har gått sönder och började gråta för några pengar till tandläkaren har jag då verkligen inte. Och för att jag vet att det är inte enda tanden som behöver omvårdnad. Dessutom är jag rädd för dem, tandläkarna. Den som jag gick hos sist var visserligen snäll, men opsykologisk och dessutom kass tandläkare misstänker jag. Snyggt blev det i alla fall inte och han glömde jämnt slipa ned tillfälliga fyllningen så att det inte skulle göra ont mellan gångerna. Så jag måste hitta en ny. Helst en som bara gör sitt jobb och som absolut inte kommer med åsikter om något som helst och allra minst om det ”att jag borde ha kommit mycket tidigare, vill du bli tandlös lilla gumman?”. Någon som helst inte pladdrar alls. Inte om någonting. Någon som är tyst och på sin höjd sakligt berättar vad hon gör. Duktig på sitt jobb och som fattar att det behövs bedövning, i massor. Och helst billig. Fast billig är väl ingen tandis… Men tips mottas tacksamt!

Dessutom fick jag veta igår att jag rationaliserats bort från ålderdomshemmets sommarvikarielista, fast jag trodde allt var cool. Ja sa ju att jag var tvungen att bevaka mina intressen med det andra jobbet som jag först blev headhuntat till och som jag sen ändå inte fick på grund av att företaget ändrade sin policy gällande någon annan och för att fackliga förhandlingar ledde till att hon, den andra fick jobbet….aaaawwwww! Fan vad orättvist. Och så trodde jag att jag liksom ändå var medräknat på hemmet, men nej. Så nu måste jag, 33 år gammal trolla fram ett sommarjobb och illa kvickt. Tips mottages i största tacksamhet! Kan tänka mig att jobba med nästan vad som helst. Nästan.

Och på kuppen har jag crashlandat, (eller har jag gjort det än? Troligtvis inte, men marken närmar sig!) efter en massa känslor som var roliga så länge de var nästan besvarade…

Fan. Fan ta dessa livets klumpar. Langa hit nya, fräscha, goda, penningindrivande klumpar nu genast så blir jag glad!