söndag 1 april 2007

Pensionssparande

Jag letar efter kärleken. Den perfekta partnern, min soulmate och pusselbit och creative partner. Och visst dyker det upp en och en annan intressant kandidat med jämna mellanrum. Men det är så himla svårt att hitta en sådan som passar! Och framförallt en som liksom passar just nu. En i takt med mig. Färdig att inpusslas i det som är mitt.

Det finns ju den som vill ha frihet. Den där som kanske är lite för ung right now och den där som måste få leka av sig lite. Den som säger att ”vad du är fin, men du vet, inte just nu”. Den som vill ha fem barn och den som inte vill att jag ska ha några sedan tidigare. Den som vill bo på landet och den som vill resa jorden runt. Den som har häftigare saker att göra än grotta sig i en tvåsam relation. Och den som säkert finns i Helsingfors, New York, Malmö, Göteborg, Berlin, eller gud vet var. Och även om jag inte riktigt vet vad jag vill vet jag helt uppenbart när något inte helt passar. Men väcker mitt intresse och en längtan liksom.

Och det är ju givetvis mycket som inte passar, inte just nu. För jag har en del unfinished business som binder mig något så när på en bestämd plats. Om jag inte vill göra radikala livsval och det vet jag ju inte riktigt om jag vill, vill säga. Kanske. Ibland. Mest vill jag ju leva ett liv som skulle kännas bra, så bra jag bara kan göra den out of scratch och helst all inclusive.

Men anyways. Det finns en annan tid i sikte. En tid jag kan välja ett annat liv, en tid jag är fri från att vara bunden till en plats. En äventyrstid och flyttid och inga begränsningar-tid är den säkert också. Eller det är till en sådan jag vill göra den. Men kanske blir det en tid då det är lättare att pussla ihop något. När alla har vuxit till sig lite och kommit dit också och been there done that and got the t-shirt.

Den som vill ha fem barn och ett liv på landet kan ju vara helt klart min saknade pusselbit när barnen är stora och skilsmässan ett faktum. Typ om tjugo år. Den som är för ung nu kanske känns fresh och bra om några år. Den som vill leka av sig kanske är färdig med det i ett lagom läge för att uppskatta mig just när det behövs. Och den som bor kanske i typ Helsingfors, Göteborg, Malmö eller varför inte New York eller Berlin och inte vill flytta, jo, jag kan tänka mig att flytta dit, dit och dit när jag får tillfälle.

Tills dess pensionssparar jag telefonnummer. Mejladresser. Minnen och förnimmelser. Tills dess, lägg mig på minnet för I might slå en signal en gång, när framtiden är här.

2 kommentarer:

Grovt Initiativ sa...

det är ett så jävla bra koncept att kalla det pensionssparande. ett sånt där man blir sur man inte kommit på själv för.

millabadilla sa...

Tack! Ja jag vet, jag bara lyste upp och skrattade och tackade alla gudar jag kom på när jag kom på det.