Det var en bra helg det här, det var det. Det som jag trodde skulle vara jobbigt kändes fridfullt och det som jag trodde skulle vara konfliktfyllt var easy.
Men en sak retade jag mig på hela helgen. Och det är konsumism. Och min egen relation till det. Eller, jag tycker om saker. Inte nya saker, men saker i alla fall. Och jag tycker om att strosa på loppisar och pruta och auktion har jag också provat på. Occasionally kan jag vara helfacinerad av att gå på nån billighetsaffär och bli besatt av ha-begär... Billiga saker! Vilka priser! Men vilken angst ändå…för det är ju för fan inte med saker vi ska fylla våra liv! Inte jag i alla fall. Hemmet kanske, ja. Till en viss gräns i alla fall (i mitt fall sedan länge passerad en…). Men den här ständiga jakten på mer, fler ägande. Förströelse i konsumismen gör mig ledsen och rätt så less också.
Kina satsar stort i kärnkraft sägs det. Och varför det? Jo, för att bland annat vi här vill ha billiga saker! Billiga saker vi absolut inte behöver och billiga saker som håller i ett par år för att ersättas med något nytt sedan. Billiga skräpleksaker som tyvärr går sönder redan andra dagen. Tyvärr, för att materialet är sådant att den håller i ett par hundra år, minst.
Och snart har vi pigavdraget och syftet är ju att spara tid. Tid som inte behövs lägga på städningen. Och jag gissar att den där fria tiden, den ska nog i många fall ägnas åt att konsumera. Enskilt och tillsammans. Alla jävligt happy families har ju mer tid att bonda med varandra i allehanda köpcentra när de slipper ligga på alla fyra och försöka nå längst in under soffan.
Nä fy fan. Konsumism gotta go!
Och nu när jag tänker på det hära spretiga, globala ekorrhjulet av all skit blir jag upprörd.
Men mer och kanske mer välformulerat om pigavdraget och den onda konsumismen en annan dag. Imorgon ska jag vara vårdvikarie igen. Redan klockan sju. (do the math)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar