Jag som till grunden vill vara obunden har ändå obligations till höger och vänster. Det senaste,”vårt” lilla torp. ”Vårt” och ”oss” som känns som ancient history nu. Verkligen ett minne blott. Rusta upp det så att vi kan sälja det och jag vet att trots ångesten över allt som möjligtvis förfaller, varje sak som borde lagas och trädgården som skulle växa igen är det ledsamt, sorgligt. Sorgligt att bara ge upp den där drömmen. Sorgligt indeed. Men ge upp, kill you darlings och avsluta saker som inte har ett liv längre är nog bra saker att göra, i livet menar jag.
Dessutom, blir det pengar över blir det både New York och Berlin i år.
1 kommentar:
Är torpet sålt ännu?
Det ser så fint ut.
Hoppas att det får en kärleksfull ny ägare.
Skicka en kommentar