Album.

Vad jag tycker om att kolla gamla fotoalbum. Det gör jag verkligen. De jag såg idag, så fint. Önskar att jag hade några av bilderna här, scannade och att jag skulle kunna dela med mig gångna somrars solbränna. Eller ”vi vid brunnen”, två unga tjejer på var sin sida av brunnslocket. Huset ”där hemma”…alla minnen, allt som någon annan persons nu är byggt av. Sjuksköterskeklassen med stärkta hättor och stolta föräldrar i gungan på gården. Ja, allt. Rosenbuketter och blyga leenden och picknickar vid bilen, vykortsvyer, sommarflörtar. Allt!

Och såklart jag tänker på identitet, hur vi är byggda och hur mycket av vår historia finns i oss. Mina egna rötter, fysiska, imaginära. Nuet.

Det som upprörde mig mest idag (förutom att jag blev väckt av byggjobbarna som kom in vid sju, började borra, förstörde min fina tapet. Ja jag vet att det är bara i-landsproblem det här) var den danske konstnären Kristian von Hornsleths projekt i Uganda, där invånarna erbjuds en get eller en gris…mot sitt namn. De tar helt enkelt Hornsleth som mellannamn och nu kallas hela byn efter denne danske konstnär (som jag aldrig tidigare hört talas om). Grisarna och getterna ska garantera välstånd, de förökar sig. Och det gör projektet också, genom massmedial uppmärksamhet, serier av fotografier som föreställer alla dessa nya Hornsleths i Uganda…

Jag tycker att projektet är vidrigt. Givetvis är den helt genial, den illustrerar globalisering, beroende, girighet, den illustrerar det mesta av vår samtid. Men moraliskt rätt är den då rakt inte. Inte alls. Jag menar, att köpa folks namn för något de desperat vill ha…även om man sen kan säga att ja, det är inget de behöver använda, namnet. ”Inget” de förlorar egentligen. Men hur nödvändigt är det att illustrera imperialism på ett så grovt, hänsynslöst sätt när det är 2000-tal?