här igen!

Åh, seghet. Det är påsk, like what do I care? Men veckans soffsurfare har öst en massa godis över oss och nu har jag konstant halsbränna. Trötthet och sockersbacksmälla också. Hemska, hemska i-landsproblem!

Åter igen är livet i en jävla limbo, sommarjobbet som jag så gärna ville ha blev NÄSTAN min. Nästan. Men de tyckte att hur bra jag än lät så hade jag för lite erfarenhet, tyvärr. Ledsen att det blev så. Och jag känner mig också ledsen, helt bottenlös för att säga sanningen. För vad ska en nästan 34-åring hitta på när en har för lite erfarenhet? Jag som tycker att jag är mer erfaren än de flesta. Är det här slutet på min icke-existerande karriär? Den som är helt jävla stötvis och istället av att leda vidare och högre upp går i samma jävla cirklar hela tiden...

Men oh well. Nog med klagan.

Har haft ont i magen över fenomenet ex. Mitt första, största ex är alkis sedan några år tillbaka och numera även hjärnskadad efter en alkoholrelaterad olycka. Vad jag har hört så beter han sig odrägligt och försöker utnyttja sina vänner nu när hans flickvän har kastat ut honom. Viss försöker ge honom en chans till, ta med honom och ta hand om honom och låta honom sova över...men han beter sig otrevligt och till och med våldsamt.

Bara han själv kan hjälpa honom, samtidigt har han ju en hjänskada och en massa problem på grund av den. Det kanske inte är så lätt? Jag vet inte. Jag skulle gärna vilja hjälpa honom på något sätt. Men hur? behandlingshem låter som det absolut bästa alternativet. Vi bor inte i samma land och han snyltar inte på mig, men jag vet inte. Skickade honom en länk till AA.

Ett annat aktuellt ex är någon som väcker kalla kårar, den "31-åriga tyskan" som misstänks för barnamord i Arboga. Hua. Snacka om att kaninkokerskan har vaknat till liv.