Me and MacGuys

Jag har en förkärlek till MacGuys som använder Apple medan jag äter en. Är van vid ensidiga förälskelser och obesvarade känslor.

Alla dessa MacGuys. De brukar ha hår på ansiktet och varma armar och vackra ögon och nej, de har inte körkort. Och nej, de är inte heller så up to skogspromenader och stjärnhimmel och världshav, eller totalt jävla mörker som jag. De förser sig gärna med accesoarer som stadens ljus och Bronxljud. För att inte tala om f-skattesedel, elektrisk kaffekvarn och dvd-hylla tung av konstfilm blandat med sci-fi.

Mac Guys. De har så många fantastiska idéer att jag drunknar i prestationsångest av bara förbifarten. Men ibland har jag tur. En stund är jag kanske den som är helt jävla unforgettable. Ibland kan även jag få glänsa en stund. Men hey, inga illusioner där...eller ju. Jag ljuger.

Mina känslor sitter på ytan och jag kan omöjligen hålla dem inne. Jag jobbar med saker jag inte är intresserad av. Mitt liv liknar tidvis en low-budget latinosåpa (målgrupp pensionärer, på dagtid). Har en tendens att sträcka mig över mina egna gränser och så brukar också det sluta i tårar. Inget fel med det, jag tycker om att gråta. Men jag vill nog skratta desto mer. Och hellre ändå.

Inte har jag helt tappat hoppet ändå. Jag tror på människans inneboende förmåga att lappa och laga sig själv och växa och älska. Kärlek är det viktigaste. Och ett världssamvete borde alla ha.

Uppdatering 3 mars 2007, som hittat på en dejtingsajt:

Favoritsaker:

Mac Book Pro, min digitala systemkamera men också soffan, utlandssarongen, ögonen, lindebergskopparna, internet, ipoden, duschen (badkaret saknas), innebandyklubban, altanen och utsikten. Swingvasen, minipodsen, plexiglas, och det flesta röda vinerna

Om mitt jobb: Jobbar som AD/designer på en digital designbyrå. En viktig del av mig där jag får ett stort utlopp för min kreativitet och skapandelust.

....Trivs perfekt i Hammarby Sjöstad och dess småstadskänsla med mycket grönområden inom räckhåll.